Morfars körsbärsträd

Morfar i Berlin ca 1909.

Morfars amerikakoffert flyttade jag på i söndags. O för Oscar och N för Nilsson. Återigen påminns jag om hans resor till New York i början av 1900-talet. Där han delvis utbildade sig och arbetade. En fattig pojk från Skåne som med idogt arbete, klokhet och begåvning arbetade sig framåt i livet.  

Morfars körsbärsträd, mitt paradis! bilden är tagen på långt håll med en enkel kamera. Men jag var bara 11 år när jag tog bilden, inte illa!
Den förevigade, undrar om den står kvar? Hoppas! Jag får åka dit en dag och titta.
Utan morfar inte jag, utan morfars enträgenhet i livet, inte körsbärsblom.

Morfar i ditt körsbärsträd ville jag vara,
jag visste inte att det kunde vara så vackert,
så oändligt, så blommande, så ljuvligt.
Låt mig stanna där, låt mig vara där.
Men trädet gråter sina vita tårar och längtar ständigt tillbaka till sin gren.

Morfar på balkongen! Han levde några år till efter att jag tog bilden, tur att jag gjorde det!